Sverige har, till skillnad från i princip alla länder i världen, en typ av parlamentarism som sticker ut. Den är dock inte alltid lätt att förstå sig på, vilket gör att många missförstånd kan ske, inte minst vid regeringsbildningar.
Vad innebär negativ parlamentarism?
De flesta lär minnas kontroverserna efter regeringsbildningen 2018. Valet innebar att de gamla vanliga och traditionella höger-vänster-blocken målades om, och istället bildade tre block. Det med röd-gröna, liberala samt konservativa partier.
Förändringen i sig kan ses som en logisk bild av hur det svenska politiska landskapet artat sig under flera årtionden. Men det skapade stora problem när Socialdemokraternas Stefan Löfven skulle försöka förhandla till sig en andra mandatperiod som statsminister.
Det han hade som vapen var dock den negativa parlamentarismen. Den innebär att i Sverige behöver inte förslag ha 50,1% stöd av parlamentet. Istället räcker det med att inte 50,1% är emot, det vill säga röstar nej. Av den här anledningen finns det tre knappar när riksdagsledamöter röstar. Ja, nej samt avstår, en knapp med större betydelse än vad många kan tro.
Så hjälpte Sveriges politiska system vid regeringsbildningen
Med tanke på det svåra läge Sverige stod inför, med ungefär 30% av rösterna tillhörande de tre nya politiska blocken, kan det anses vara tur att Sverige har negativ parlamentarism. Att få fler partier att rösta ja hade uppfattats som på gränsen till omöjligt, och troligtvis tvingat fram ett omval. Nu kunde istället Januariöverenskommelsen uppstå, vilket gjorde att en regering kunde tillsättas.
Den parlamentariska formen är dessutom väldigt unik. Det är faktiskt bara Sverige och Portugal, som inspirerats av Sverige, som använder sig av negativ parlamentarism. I resten av Europa är istället positiv parlamentarism det vanligaste. Det fungerar så som många tror att det gör i Sverige, det vill säga att minst 50,1% av ledamöterna måste rösta ja till ett beslut för att det ska gå igenom.